Försörjningsberedskap i krig och kris – lärdomar från Ukraina och förutsättningar för Sverige

Försörjningsberedskap i krig och kris – lärdomar från Ukraina och förutsättningar för Sverige

Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 blev inte enbart ett militärt angrepp utan också ett systematiskt försök att slå ut det ukrainska samhällets funktioner. Energisystem, transportinfrastruktur, lageranläggningar, hamnar, järnvägsknutar, vattenförsörjning och telekommunikation utsattes för återkommande angrepp. Trots detta har Ukraina lyckats upprätthålla stora delar av samhällets grundläggande funktionalitet under mer än fyra års krig.

Den kanske viktigaste lärdomen är att modern försörjningsberedskap inte handlar om enskilda lager eller reservkraftverk. Försörjningsberedskap är i stället ett sammanhängande system där transporter, energi, kommunikationer, vattenförsörjning, livsmedelsproduktion, sjukvård och offentlig förvaltning måste fungera samtidigt. Om en central funktion faller bort riskerar hela försörjningskedjan att brytas. ¹

För Sverige är frågan särskilt aktuell. Landet har under flera decennier minskat sina beredskapslager och byggt samhällsekonomin kring internationella leveranskedjor och just-in-time-principer. Samtidigt innebär Sveriges geografi särskilda utmaningar. Landet är i praktiken en halvö vars utrikeshandel är starkt beroende av sjöfart, ett begränsat antal större hamnar och ett fåtal kritiska transportkorridorer. ²

Ukrainas erfarenheter erbjuder därför värdefulla insikter om hur ett modernt samhälle kan fortsätta fungera under långvarig kris och väpnad konflikt.

Vad är försörjningsberedskap?

Försörjningsberedskap definieras av den svenska regeringen som samhällets förmåga att säkerställa att befolkningen, näringslivet och samhällsviktig verksamhet har tillgång till nödvändiga varor och tjänster under fredstida kriser, höjd beredskap och krig.³

Begreppet omfattar bland annat:

  • livsmedel,
  • dricksvatten,
  • energi,
  • drivmedel,
  • läkemedel,
  • transporter,
  • elektroniska kommunikationer,
  • reservdelar,
  • sjukvårdsmateriel,
  • betalningssystem.

 

Försörjningsberedskap är därmed betydligt bredare än traditionell lagerhållning. Det handlar om att hela försörjningssystemet ska fungera även när normala marknadsförutsättningar upphör.

MSB beskriver detta som samhällets förmåga att upprätthålla nödvändiga försörjningsflöden trots allvarliga störningar. ⁴

Ukrainas erfarenheter – försörjning under angrepp

Energisystemet som strategiskt mål

Från hösten 2022 inledde Ryssland omfattande attacker mot Ukrainas energisystem. Kraftverk, transformatorstationer, ställverk och transmissionsnät attackerades med kryssningsrobotar, ballistiska robotar och drönare. Under vissa perioder förlorade Ukraina mer än hälften av sin tillgängliga elproduktionskapacitet. ⁵

Trots detta kollapsade inte samhället.

Orsakerna var flera:

  • decentraliserad reservkraft,
  • snabba reparationsinsatser,
  • internationella reservdelsleveranser,
  • prioritering av samhällsviktig verksamhet,
  • lokal energiproduktion,
  • omfattande energibesparingar.

 

Internationella energiorganet (IEA) konstaterar att Ukrainas energisektor utvecklat en mycket hög reparations- och återställningsförmåga där kritiska funktioner ofta återstartats inom dagar eller veckor efter omfattande angrepp. ⁶

Lärdomen är tydlig: det är inte möjligt att skydda all infrastruktur, men det är möjligt att bygga robusthet genom redundans och reparationskapacitet.

Transporter – samhällets blodomlopp

En av Ukrainas viktigaste framgångsfaktorer har varit järnvägssystemets funktion.

När luftrummet stängdes och många vägar skadades blev järnvägen avgörande för:

  • evakuering av civila,
  • transporter av livsmedel,
  • distribution av sjukvårdsmateriel,
  • energiförsörjning,
  • militär logistik.

 

Det statliga järnvägsbolaget Ukrzaliznytsia utvecklades till en av landets viktigaste samhällsbärande organisationer under kriget. ⁷

Samtidigt visade kriget att transportkapacitet inte kan improviseras fram när konflikten väl har brutit ut. Infrastruktur, reservmateriel, personal och ledningsförmåga måste finnas redan före krisen.

Hamnar och alternativa transportvägar

En särskilt viktig erfarenhet gäller Ukrainas hamnar.

Före invasionen transporterades merparten av Ukrainas spannmålsexport via Svarta havets hamnar. När dessa blockerades uppstod omedelbart logistiska problem med stora konsekvenser för både Ukraina och den globala livsmedelsmarknaden. ⁸

För att lösa situationen utvecklades alternativa transportvägar genom:

  • järnväg till Polen,
  • vägtransporter till EU,
  • hamnar vid Donau,
  • omlastningscentraler i grannländer.

 

Erfarenheten visar vikten av alternativa logistiska lösningar och att försörjningssystem aldrig bör vara beroende av en enskild transportväg.

Livsmedelsförsörjning under krig

Trots att Ukraina är en av världens största jordbruksproducenter utsattes jordbruket för omfattande påfrestningar:

  • minering av åkermark,
  • brist på drivmedel,
  • förstörda lager,
  • skadad bevattningsinfrastruktur,
  • arbetskraftsbrist.

 

FAO konstaterar att lokal produktion, regionala distributionsnät och internationellt stöd blev avgörande för att upprätthålla livsmedelsförsörjningen. ⁹

Ukrainas erfarenhet visar att nationell produktion är viktig men att fungerande transporter och energiförsörjning är lika avgörande.

Dricksvatten – en ofta underskattad kritisk resurs

Flera ukrainska städer har under kriget förlorat vattenförsörjningen efter attacker mot elnät eller vatteninfrastruktur.

Kommuner utvecklade därför:

  • mobila vattenreningsanläggningar,
  • reservkraft till vattenverk,
  • alternativa vattentäkter,
  • distributionspunkter för nödvatten.

 

Världsbanken framhåller att vattensektorn varit en av de mest utsatta delarna av Ukrainas civila infrastruktur. ¹⁰

Lärdomen är att vattenförsörjning inte enbart är en teknisk fråga utan en central del av nationell säkerhet.

Förutsättningarna i Sverige

Ett geografiskt beroende av sjöfart

Sverige skiljer sig från Ukraina på flera avgörande punkter.

Ukraina delar landgräns med sju länder och har omfattande möjligheter till landtransporter. Sverige har däremot en geografi som i praktiken gör landet starkt beroende av sjötransporter.

Omkring 90 procent av Sveriges utrikeshandel, mätt i volym, transporteras sjövägen. ¹¹

Det innebär att Sveriges försörjning är beroende av:

  • fungerande hamnar,
  • säkra farleder,
  • fungerande sjöfart,
  • tillgång till fartyg,
  • fungerande omlastningsterminaler.

 

Även om Sverige har många hamnar är den strategiska kapaciteten koncentrerad till ett relativt begränsat antal större anläggningar såsom:

  • Göteborg,
  • Brofjorden,
  • Trelleborg,
  • Helsingborg,
  • Malmö,
  • Norrköping,
  • Gävle,
  • Luleå.

 

Ett bortfall av flera större hamnar skulle få betydande konsekvenser för försörjningssystemet.

Flaskhalsar i transportsystemet

Trafikverket har identifierat ett antal kritiska transportstråk vars funktion är avgörande för Sveriges försörjningsförmåga. ¹²

Exempel är:

  • Västra stambanan,
  • Södra stambanan,
  • Malmbanan,
  • E4,
  • E6,
  • E18.

 

Många av dessa korridorer saknar fullgod redundans.

Om centrala järnvägsbroar, rangerbangårdar eller hamnar skulle slås ut kan konsekvenserna snabbt bli omfattande.

Livsmedelsförsörjning i Sverige

Sverige producerar betydande mängder livsmedel men är samtidigt beroende av import av:

  • drivmedel,
  • gödselmedel,
  • växtskyddsmedel,
  • reservdelar,
  • utsäde,
  • vissa livsmedel.

 

Livsmedelsverket konstaterar att livsmedelskedjan är starkt beroende av fungerande transporter, energi och digital kommunikation. ¹³

Precis som i Ukraina handlar motståndskraft därför inte bara om jordbrukets produktionsförmåga utan om hela försörjningskedjans funktion.

Försörjningsberedskap enligt Nato

Nato betraktar försörjningssäkerhet som en central del av samhällets motståndskraft.

I de så kallade Baseline Requirements for National Resilience ingår krav på att medlemsstaterna ska kunna upprätthålla:

  • energiförsörjning,
  • transporter,
  • livsmedels- och vattenförsörjning,
  • kommunikationer,
  • sjukvård,
  • hantering av omfattande befolkningsrörelser. ¹⁴

 

Erfarenheterna från Ukraina visar att dessa områden är direkt beroende av varandra. Om energiförsörjningen fallerar påverkas vattenverk, transporter, livsmedelsdistribution och sjukvård samtidigt.

Lärdomar för Sverige

Ukrainas erfarenheter pekar mot flera prioriterade områden för svensk försörjningsberedskap.

Bygg redundans i transportsystemet

Sverige behöver alternativa transportvägar och ökad robusthet i hamnar, järnvägar och vägtransporter.

Öka lagerhållningen

Reservdelar, drivmedel, läkemedel och kritiska förnödenheter måste finnas tillgängliga inom landet.

Skydda och decentralisera energisystemet

Mindre lokal produktion och reservkraft minskar sårbarheten vid angrepp mot större anläggningar.

Säkra vattenförsörjningen

Reservkraft, alternativa vattentäkter och nödvattenplanering måste utvecklas.

Integrera näringslivet i totalförsvaret

Merparten av Sveriges försörjningssystem ägs och drivs av privata aktörer. Deras roll måste därför vara en integrerad del av totalförsvarsplaneringen.

Utveckla civilområdenas roll

De sex civilområdena bör få en tydlig roll i regional försörjningssamordning vid kris och krig.

Slutsats

Kriget i Ukraina visar att försörjningsberedskap ytterst handlar om samhällets förmåga att fortsätta fungera när normala förutsättningar upphör. Robusthet skapas inte genom enskilda lager eller reservkraftverk utan genom sammanhängande system där energi, transporter, vatten, livsmedel, kommunikationer och offentlig verksamhet stödjer varandra.

För Sverige innebär den geografiska situationen särskilda utmaningar. Landet är beroende av sjöfart, ett begränsat antal strategiska hamnar och ett fåtal kritiska transportkorridorer. Samtidigt visar Ukrainas erfarenheter att sårbarheter kan hanteras genom redundans, decentralisering, lagerhållning och regional samordning.

Försörjningsberedskap är därför inte endast en logistisk fråga. Det är en grundförutsättning för nationell säkerhet, samhällsstabilitet och totalförsvarets förmåga att fungera under kris och krig.

Referenser

  1. Försvarsberedningen, Kraftsamling – Inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret, Ds 2023:34, Stockholm: Försvarsdepartementet, 2023.
  2. Trafikverket, Transportsektorns samhällsviktiga funktioner i totalförsvaret, Borlänge: Trafikverket, 2024.
  3. Regeringen, Nationell strategi för försörjningsberedskap, Stockholm: Regeringskansliet, 2024.
  4. MSB – Försörjningsberedskap
  5. United Nations Development Programme (UNDP) – Damage to Ukraine’s Energy Infrastructure
  6. International Energy Agency (IEA) – Ukraine Energy Security Review
  7. OECD – The Role of Ukrainian Railways During the War
  8. World Bank – Ukraine Rapid Damage and Needs Assessment
  9. Food and Agriculture Organization (FAO) – Ukraine Agricultural Impact Assessment
  10. World Bank – Water Supply and Sanitation in Ukraine During the War
  11. Sjöfartsverket – Sjöfartens betydelse för Sverige
  12. Trafikverket – Infrastruktur för totalförsvaret
  13. Livsmedelsverket – Livsmedelsförsörjning vid kris och krig
  14. NATO – Resilience, Civil Preparedness and Article 3

 

Tillbaka till blogg