Ukrainas erfarenheter av fjärrvärme dricksvatten och avlopp samt lärdomar för Sverige

Sammanfattning

Kriget i Ukraina visar att värme, dricksvatten och avlopp inte är avgränsade tekniska verksamheter. De är sammanhängande livsuppehållande system. När elförsörjning, telekommunikationer, drivmedel, kemikalier, reservdelar eller personal faller bort kan en oskadad anläggning ändå förlora sin funktion. En angripare behöver därför inte förstöra hela systemet. Det kan räcka att slå mot en pumpstation, ett ställverk, ett styrsystem eller en central ledning.

Ukrainas svar har inte varit att försöka göra all infrastruktur osårbar. Förmågan har i stället byggts kring fortsatt drift, snabb reparation och återkommande återställning: reparationslag nära verksamheten, reservkraft, provisoriska ledningar, alternativa vattenpunkter, manuell drift, decentraliserad energiproduktion och internationella försörjningskedjor. Erfarenheten är samtidigt att reservlösningar måste vara uthålliga. En generator utan bränsle, reservdelar och personal är inte en faktisk reservförmåga.

För Sverige är huvudslutsatsen att kommunalteknisk beredskap måste planeras som en del av totalförsvaret. Planeringen behöver omfatta hela kedjan från råvara och energi till fastighet och användare samt både civilbefolkningens behov och de krav som följer av värdlandsstöd till Nato. Den svenska inriktningen bör vara att skydda kritiska noder, skapa alternativ till gränssättande komponenter och öva återställning under samtidiga störningar.

Rapportens bedömning i korthet

·         Fjärrvärmens största styrka – central och effektiv produktion – kan samtidigt skapa stora konsekvenser om el, pumpar eller centrala noder slås ut.

·         Dricksvatten och avlopp har kort toleranstid. Avloppsfunktionen kan bli gränssättande för om människor kan bo kvar i ett område.

·         Reparationsförmåga, reservdelar och behörig personal är lika viktiga som fysiskt skydd.

·         Cyber- och OT-säkerhet måste behandlas som fysisk driftsäkerhet.

·         Kommunerna behöver planera för prioritering mellan befolkning, sjukvård, livsmedelsförsörjning, räddningstjänst och allierade militära behov.

 

1 Kommunaltekniken som mål och beroendesystem

Före den fullskaliga invasionen hade Ukraina redan erfarenhet av att driva vattenförsörjning nära en aktiv kontaktlinje. Under striderna i Donbas 2014–2021 utsattes vattenverk, filterstationer, pumpstationer, ledningar och driftpersonal återkommande för beskjutning och tillträdesproblem. Erfarenheten blev att avbrotten måste betraktas som återkommande, inte som isolerade olyckor. Reservdelar, reparationslag och alternativa leveranser behövde därför finnas nära den operativa verksamheten^.[1]

Efter den 24 februari 2022 förändrades skalan. Angreppen mot energisystemet fick omedelbara följder för värme och VA även där de lokala anläggningarna inte träffades. Samtidigt utsattes kommunaltekniska anläggningar direkt för robotar, drönare, artilleri, sabotage och cyberangrepp. Krigets logik har därmed kombinerat fysisk förstörelse med systemdegradering.

Kaskadeffekten

Kommunaltekniska system är starkt beroende av varandra. El driver råvattenpumpar, rening, tryckstegring, cirkulationspumpar, styrsystem och kommunikation. Dricksvatten behövs för sjukvård, livsmedelsproduktion och brandsläckning. Avloppssystemet kräver pumpning och rening för att undvika översvämning, smittspridning och miljöskador. Fjärrvärme är beroende av bränsle eller gas, el, nät, fastigheternas undercentraler och fungerande vattenflöden.

Det innebär att den relevanta analysenheten inte är den enskilda anläggningen utan den funktion som ska levereras. Ett vattenverk kan vara intakt men obrukbart därför att nätstationen, kommunikationsförbindelsen eller kemikalieleveransen har fallit bort. Ett värmeverk kan producera värme men ändå inte försörja staden om cirkulationspumparna saknar el eller ledningsnätet inte håller trycket.

Hotbilden består därför av flera samtidiga angreppsvektorer: kinetiska angrepp, cyberintrång, fysiskt sabotage, störda försörjningskedjor, personalbortfall och informationspåverkan. Den som planerar enbart för en av dessa riskerar att skapa en reservlösning som faller vid nästa beroende.

2 Fjärrvärme och värmeförsörjning

Ukrainas stora städer är i hög grad beroende av centraliserad fjärrvärme. International Energy Agency redovisade att 18 större kraftvärmeverk, 815 panncentraler, 152 värmecentraler och 354 kilometer fjärrvärmeledningar hade skadats eller förstörts mellan februari 2022 och maj 2024. I Kyiv är omkring 98 procent av befolkningen ansluten till fjärrvärmenätet, vilket gör ett fåtal stora produktionsanläggningar särskilt betydelsefulla.^[2]

Under vintern 2025–2026 blev värmeförsörjningen åter ett strategiskt mål. FN:s människorättsövervakning dokumenterade minst 423 angrepp mot elproduktion, överföring och distribution samt minst 74 angrepp mot kraftvärmeverk och annan värmeinfrastruktur mellan oktober 2025 och mars 2026. Hundratusentals civila förlorade värme, i vissa fall under veckor när temperaturen föll under minus 20 grader.^[3]

Fjärrvärmens paradox

Fjärrvärme är normalt en robust och resurseffektiv uppvärmningsform. Produktionen kan använda flera bränslen och svenska nät har ofta fler än en produktionsenhet. Samtidigt förutsätter leveransen el till pumpar och styrning, fungerande ledningar och fastigheter vars undercentraler och interna cirkulation fungerar. Produktionen kan alltså vara intakt medan slutanvändaren ändå blir utan värme.

Långvarigt värmebortfall ger dessutom sekundära skador. Vattenledningar och installationer kan frysa, byggnader blir obeboeliga, vård- och omsorgsverksamhet måste reduceras och evakuering kan bli nödvändig. Återstart är en kritisk fas: stora system kan behöva fyllas, luftas, trycksättas och balanseras samtidigt som läckor upptäcks och elnätet fortfarande är instabilt.

Ukrainas motåtgärder har omfattat snabb reparation av nät och panncentraler, mobila pannor, generatorer, reservdelar från internationella partner och mindre lokal kraftvärme. IEA har särskilt lyft decentraliserade produktionsenheter och kommunal kraftvärme som sätt att minska beroendet av stora, sårbara anläggningar.^[4]

^{Saknar fastigheterna som är anslutna till fjärrvärmenätet egen reservkraft kommer dessa fastigheter att kylas ut trots att fjärrvärmen fungerar då de inte kan pumpa runt varmvatten i huset.}

3 Dricksvattenförsörjning

Dricksvatten har mycket kort toleranstid. Redan den 15 april 2022 bedömde UNICEF att 1,4 miljoner människor i krigsdrabbade delar av östra Ukraina saknade säkert rinnande vatten och att ytterligare 4,6 miljoner hade begränsad tillgång. Minst 20 skadehändelser mot vatteninfrastruktur hade då registrerats under invasionens första sju veckor.^[5]

Efter tre års fullskaligt krig uppgav UNICEF att omkring en fjärdedel av avloppsreningsverken och vattennäten var skadade och att 80 procent av vattenverksamheterna saknade tillräcklig reservkapacitet för att undvika avbrott vid elbortfall. Uppgifterna visar skillnaden mellan att ha någon form av reservkraft och att ha uthållig reservkraft som klarar verklig last och återkommande avbrott.^[6]

Vattenkedjan

Säker dricksvattenleverans omfattar råvattentäkt, intag, beredning, kemikaliedosering, lagring, tryckstegring, distribution och kvalitetskontroll. Varje led behöver energi, personal, kommunikation och materiel. Vid tryckfall kan föroreningar tränga in i nätet. Vid brist på laboratoriekapacitet eller fungerande sensorer blir det svårare att avgöra när vattnet åter är säkert.

Ukraina har använt tankbilar, vattenutdelningsplatser, flaskvatten, mobila reningsverk, provisoriska ledningar och lokala brunnar. Dessa lösningar har räddat liv men har tydliga begränsningar. Tankbilar kräver drivmedel, chaufförer, säkra vägar och skyddade tappställen. Mobila vattenverk kräver utbildad personal, filter, kemikalier, reservdelar och el. Flaskvatten skapar stora transport- och avfallsflöden.

Den operativa slutsatsen är att nödvatten främst är en bro mellan bortfall och återställd ordinarie funktion. Det kan inte utan mycket stora resurser ersätta ett kommunalt nät under lång tid. Därför blir snabb skadeisolering och reparation den centrala förmågan, kompletterad med förberedda prioriteringar för sjukhus, omsorg, livsmedelsverksamhet och befolkning.

4 Avlopp sanitet och miljö

Avloppssystemet får ofta mindre uppmärksamhet än dricksvattnet, men kan snabbare än många andra funktioner avgöra om en tätort är beboelig. Pumpstationer, självfallsledningar och reningsverk utgör en sammanhängande kedja. När elen försvinner eller pumpstationer skadas kan avloppsvatten stiga i nätet, tränga in i byggnader och orenat nå sjöar, vattendrag eller råvattentäkter.

UNICEF har uppskattat de direkta krigsskadorna på Ukrainas vatten- och sanitetssektor till mer än 4,6 miljarder dollar och redovisat omfattande skador på vatten- och avloppsnät. Behoven gäller inte bara återuppbyggnad utan även fortlöpande energi- och driftstöd, vilket visar hur nära avloppsfunktionen är knuten till energisystemet.^[7]

Folkhälsa och prioritering

Ett avloppsbortfall skapar risk för smittspridning, dålig hygien och överbelastad sjukvård. Konsekvenserna blir särskilt stora i skyddsrum, evakueringsboenden, sjukhus och områden som samtidigt tar emot många internflyktingar. Vattenbrist och avloppsproblem förstärker varandra: när vatten tillförs genom tankning måste motsvarande mängd förorenat vatten fortfarande kunna ledas bort eller hanteras lokalt.

Ukrainska driftorganisationer har tvingats använda provisorisk förbiledning, portabla pumpar, tillfällig lagring, manuell övervakning och stegvis återstart. Viktiga delar av reningsprocessen kan behöva prioriteras framför full normal standard när syftet är att begränsa omedelbar hälso- och miljöskada. Sådana beslut kräver förberedda juridiska mandat, miljömedicinsk kompetens och tydlig kommunikation med tillsynsmyndigheter och allmänhet.

För svensk del bör avloppsberedskap därför ingå i samma prioriteringssystem som dricksvatten. Det räcker inte att dimensionera nödvattenleveranser om mottagande områden saknar fungerande avledning. Särskild planering behövs för pumpstationer i lågpunkter, reservkraft till kritiska lyft, bräddning, slamhantering, laboratoriekapacitet och skydd av råvattentäkter.

5 Hur Ukraina har upprätthållit funktion

Ukrainas viktigaste organisatoriska styrka har varit förmågan att reparera medan angreppen fortsätter. Åtgärdskedjan har ofta varit densamma: snabb skadebedömning, isolering av den skadade delen, provisorisk drift, reparation och successiv återställning. Målet har inte alltid varit full kapacitet utan minsta nödvändiga funktion.

Sex återkommande lösningar

·         Reparationslag nära verksamheten med mandat att fatta lokala beslut och arbeta med ofullständig information.

·         Förhandslagrade pumpar, rördelar, ventiler, kablage, transformatorer, styrkomponenter och reparationsmaterial.

·         Reservkraft med prioriterade laster, bränsleförsörjning, underhåll och möjlighet att flytta generatorer mellan objekt.

·         Decentralisering genom mindre pannor, lokal kraftvärme, mobila vattenlösningar och flera distributionspunkter.

·         Manuell drift och alternativa kommunikationsvägar när IT, OT eller ordinarie telekommunikation har fallit bort.

·         Internationellt stöd som kopplats till faktiska tekniska behov och standarder, inte bara till generella materielleveranser.

Under vintern 2025–2026 stödde UNICEF mer än 200 vattenverksamheter och över 50 fjärrvärmeoperatörer. Återhämtningsbehovet för vatten och sanitet uppskattades samtidigt till 17,5 miljarder dollar över tio år. Det illustrerar dubbelheten: akuta reservlösningar behövs omedelbart, men uthållighet kräver samtidigt långsiktig modernisering.^[8]

Arbetet under beskjutning visar också personalens centrala betydelse. Drifttekniker, elektriker, maskinister, laboratoriepersonal, chaufförer och entreprenörer blir nyckelresurser. Deras säkerhet, familjesituation, arbetstider, skyddsutrustning och möjlighet att ta sig till anläggningarna påverkar den tekniska kapaciteten direkt. Personalplanering kan därför inte reduceras till en lista över krigsplacerade befattningar; den måste omfatta avlösning, redundans och faktisk arbetsförmåga under långvarig stress.

6 Svenska sårbarheter

Sverige har väl utvecklade fjärrvärme- och VA-system, men samma effektivitet som ger hög kvalitet i fred kan skapa koncentration och beroenden. Fjärrvärme svarar för ungefär hälften av landets uppvärmning. Många tätorter är beroende av ett begränsat antal produktionsanläggningar, huvudledningar, ställverk och pumpstationer.^[9]

Den svenska VA-beredskapsutredningen bedömde att kommunerna behöver en ändamålsenlig och mer likvärdig förmåga att upprätthålla vattentjänster vid fredstida kris, höjd beredskap och ytterst krig. Utredningen framhöll bland annat kontinuitetsplanering, reservkraft, reservdelar, alternativa kommunikationer och reparationsberedskap samt föreslog ett statligt investeringsprogram för beredskaps- och klimatanpassningsåtgärder.^[10]

Cyber och operativ teknik

Digital styrning har ökat precision och effektivitet men gjort cyberrisker till en del av den fysiska driftsäkerheten. FOI:s förstudie om cybersäkerhet i svenska dricksvattenverk byggde på fem VA-organisationer som tillsammans försörjde omkring 20 procent av befolkningen. Studien var inte statistiskt representativ men visade behov av sammanhållen hantering av IT och OT, kontrollerad fjärråtkomst, kompetens och övad återställning.^[11]

Svenska riskanalyser bör därför utgå från funktion och beroende, inte endast från objekt. Kritiska frågor är hur länge systemet kan arbeta utan nätel, vilken last reservkraften faktiskt klarar, om bränsle kan levereras, vilka komponenter som har långa ledtider, om processerna kan köras manuellt och hur lägesbilden upprätthålls utan ordinarie telekommunikation.

Även leverantörsberoenden behöver kartläggas djupare. Kemikalier, laboratoriematerial, automationskomponenter och specialiserad service kan komma från få leverantörer eller andra länder. Krig och gränsstörningar kan samtidigt öka efterfrågan i hela Norden. Beredskapsavtal behöver därför prövas mot konkurrerande behov, transportstörningar och leverantörens egen personal- och energiförsörjning.

7 Nato och värdlandsstöd

Nato publicerade i september 2026 uppdaterade grundkrav för resiliens. De anger att medlemsstaterna ska ha robust energiförsörjning och vattenförsörjning samt planer som regelbundet övas för kris och konflikt. Kraven kopplas uttryckligen till värdlandsstöd: civila system ska kunna försörja både befolkningen och militära operationer med bland annat vatten, el, värme och bränsle.^[12]

Det förändrar den svenska planeringsfrågan. En kommun kan under höjd beredskap samtidigt behöva försörja ordinarie befolkning, evakuerade personer, sjukvård, räddningstjänst, livsmedelsproduktion, nationella förband och allierade förband. Belastningen kan öka just när el, transporter och personal är störda.

Från normalförbrukning till försvarsplanering

Planeringen bör därför bygga på scenarier och prioriteringar snarare än enbart historisk normalförbrukning. Det behöver vara känt vilka uttagspunkter och kvalitetskrav som gäller, vilka militära etableringar som kan tillkomma, vem som beställer resurser och vem som fattar beslut när civila och militära behov konkurrerar.

För fjärrvärmen kan värdlandsstöd innebära behov av uppvärmda förläggningar, verkstäder, sjukvårdsytor och logistikområden. För VA kan det innebära stora punktvisa uttag, tillfälliga anslutningar, avloppshantering och högre krav på provtagning och skydd. Kommunaltekniska organisationer behöver därför involveras tidigt i civil-militär planering, utan att känsliga uppgifter sprids bredare än nödvändigt.

Natos krav förstärker också behovet av offentlig-privat samverkan. Mycket av den kritiska infrastrukturen och dess försörjningskedjor ägs eller drivs av bolag och privata leverantörer. Nato framhåller tydliga kontaktvägar, ansvarsfördelning och tvärsektoriell samordning som förutsättningar för resiliens.^[13]

För svenska kommuner innebär detta att teknisk försörjning behöver ingå i värdlandsstödets planering, övning och avtal. Det räcker inte att anta att marknaden eller en annan myndighet löser behoven när efterfrågan uppstår.

 

8 Prioriterade svenska åtgärder

Ukrainas erfarenheter talar för att Sverige bör bygga flera förmågor samtidigt. Isolerade investeringar ger begränsad effekt om angriparen eller störningen kan utnyttja nästa svaga länk.

Förmåga	Praktisk inriktning
Ledning	Fastställ miniminivåer efter 1 timme, 24 timmar, 3 dygn och 7 dygn. Besluta i förväg hur civila och militära behov ska prioriteras.
El och reservkraft	Prova hela processen under verklig last. Säkra bränsle, inkoppling, underhåll, skydd och flyttbar kapacitet.
Reparation	Lagra gränssättande komponenter. Förbered reparationslag, entreprenörer, verktyg, transporter och provisoriska lösningar.
Cyber och OT	Inventera tillgångar, segmentera nät, begränsa fjärråtkomst och öva återställning samt manuell drift.
Vatten och avlopp	Samplanera nödvatten, tryckhållning, pumpning, bräddning, slam, laboratorier och skydd av råvattentäkter.
Fjärrvärme	Identifiera kritiska pumpar, ställverk, ledningspassager och fastighetsberoenden. Planera reservvärme och vinteråterstart.
Personal	Krigsplacera där det är lämpligt men bygg även avlösning, kompetensbredd, skydd och stöd till nyckelpersoners familjer.
Försörjning	Kartlägg kemikalier, drivmedel, reservdelar och externa tjänster till underleverantörsnivå. Pröva avtalen mot samtidiga nordiska behov.
Kommunikation	Säkra Rakel eller motsvarande, alternativa dataförbindelser, lokala rutiner och information till allmänheten.
Övning	Öva kombinationen cyberangrepp, elbortfall, fysisk skada, personalbrist och störda leveranser. Öva även civil-militär prioritering.

 

 

 

 

 

9 Slutsatser

Ukrainas erfarenheter visar att kommunalteknisk infrastruktur är en del av samhällets försvarsförmåga. Värme, vatten och avlopp påverkar om människor kan bo kvar, om sjukvård och omsorg kan fungera, om bränder kan bekämpas och om militära förband kan tas emot och försörjas.

Den första lärdomen är att planera för funktion, inte bara anläggning. Hela beroendekedjan måste fungera från energi och råvaror till distribution och användare. Single points of failure behöver identifieras tekniskt, organisatoriskt och kommersiellt.

Den andra lärdomen är att reparationsberedskap måste behandlas som en egen förmåga. Skydd kan minska skador, men inget skydd eliminerar alla angrepp. Förmågan att bedöma, isolera, reparera och återstarta under störda förhållanden avgör därför systemets verkliga uthållighet.

Den tredje lärdomen är att reservlösningar måste vara kompletta system. Reservkraft omfattar lastprioritering, bränsle, underhåll, reservdelar, personal och skydd. Nödvatten omfattar produktion, transport, utdelning, kvalitetskontroll och avloppshantering. Alternativ kommunikation måste kunna användas av den personal som faktiskt tjänstgör.

Den fjärde lärdomen är att decentralisering kan minska konsekvensen av enskilda träffar. Mindre värmeenheter, alternativa uttagspunkter, sektionerade nät och flyttbar utrustning kan inte ersätta huvudsystemen, men de kan hålla kritiska verksamheter igång och köpa tid för reparation.

Den femte lärdomen är att svensk kommunalteknik behöver integreras i totalförsvars- och Natoplaneringen. Civila system ska samtidigt bära befolkningen och ge stöd till militära operationer. Prioriteringar, mandat, informationsdelning och ersättning måste därför vara klara före höjd beredskap.

Avslutande bedömning

Sverige bör inte försöka kopiera Ukrainas nödlösningar rakt av. Vi bör använda erfarenheterna för att bygga förmåga innan systemen utsätts. Den mest värdefulla beredskapen är inte ett enskilt lager eller aggregat utan en övad organisation som känner sina beroenden, kan fatta prioriteringsbeslut och återställa funktion under press.

Ukrainas samlade budskap kan uttryckas enkelt:

Skydda det som går, bygg alternativ för det som kan falla och öva på att återställa det som träffas.

 

Källförteckning

Energiföretagen Sverige, ‘Fjärrvärme’, tillgänglig på: https://www.energiforetagen.se/energifakta/fjarrvarme/ (hämtad 8 oktober 2026).

International Committee of the Red Cross (ICRC), ‘Securing access to water in conflict-affected Donbas’, tillgänglig på: https://www.icrc.org/en/document/securing-access-to-water-conflict-affected-donbas (hämtad 8 oktober 2026).

International Energy Agency (IEA), Ukraine’s Energy Security and the Coming Winter, Paris 2024, tillgänglig på: https://www.iea.org/reports/ukraines-energy-security-and-the-coming-winter (hämtad 8 oktober 2026).

International Energy Agency (IEA), Ukraine’s Energy Security, 2025, särskilt avsnittet ‘As Ukraine heads into another heating season, six measures can help improve energy security’, tillgänglig på: https://www.iea.org/reports/ukraines-energy-security (hämtad 8 oktober 2026).

NATO, 2026 Resilience Baseline Requirements, 15 september 2026, tillgänglig på: https://www.nato.int/en/about-us/official-texts-and-resources/official-texts/2026/09/15/2026-resilience-baseline-requirements (hämtad 8 oktober 2026).

NATO, Guidance for Enhancing Public-Private Cooperation for Resilience, 16 juli 2026, tillgänglig på: https://www.nato.int/en/about-us/official-texts-and-resources/official-texts/2026/07/16/guidance-for-enhancing-public-private-cooperation-for-resilience (hämtad 8 oktober 2026).

Statens offentliga utredningar, Ökad va-beredskap, SOU 2024:82, Stockholm 2024, tillgänglig på: https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2024/12/sou-202482/ (hämtad 8 oktober 2026).

Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), NCS3 – Förstudie om cybersäkerhet i dricksvattenverk, FOI-R--5578--SE, Stockholm 2024, tillgänglig på: https://www.foi.se/rapportsammanfattning?reportNo=FOI-R--5578--SE (hämtad 8 oktober 2026).

United Nations Human Rights Monitoring Mission in Ukraine, Attacks against Ukraine’s Energy Infrastructure and Update on the Human Rights Situation in Ukraine, 1 December 2025–31 May 2026, 29 juni 2026, tillgänglig på: https://ukraine.ohchr.org/ (hämtad 8 oktober 2026).

UNICEF, Water Under Fire: For Every Child, Water and Sanitation in Complex Emergencies, New York 2019, tillgänglig på: https://www.unicef.org/reports/water-under-fire-2019 (hämtad 8 oktober 2026).

UNICEF, ‘1.4 million people without running water across war-affected eastern Ukraine’, 15 april 2022, tillgänglig på: https://www.unicef.org/press-releases/14-million-people-without-running-water-across-war-affected-eastern-ukraine (hämtad 8 oktober 2026).

UNICEF, Three Years of Full-Scale War in Ukraine, februari 2025, tillgänglig på: https://www.unicef.org/ukraine/en/media/51326/file/Three%20years%20of%20full-scale%20war%20in%20Ukraine%20February%202025.pdf.pdf (hämtad 8 oktober 2026).

UNICEF Ukraine, ‘The Water We Leave Behind: Securing Ukraine’s Climate Resilient Future’, 2025, tillgänglig på: https://www.unicef.org/ukraine/en/blog/water-we-leave-behind-securing-ukraines-climate-resilient-future (hämtad 8 oktober 2026).

UNICEF Ukraine, Recovery Brief, juni 2026, tillgänglig på: https://www.unicef.org/ukraine/en/media/58276/file/Recovery_Brief_UNICEF_Ukraine_June_2026.pdf.pdf (hämtad 8 oktober 2026).