Näringslivets roll i Ukrainas civila motståndskraft

Näringslivets roll i Ukrainas civila motståndskraft – lärdomar för utvecklingen av Sveriges civila försvar
Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina den 24 februari 2022 innebar inte enbart ett angrepp mot landets territoriella integritet. Angreppen riktades också systematiskt mot det civila samhällets grundläggande funktioner. Kraftverk, elnät, telekommunikationer, transporter, sjukvårdsanläggningar och logistiska knutpunkter utsattes återkommande för robotattacker och andra former av påverkan. Syftet var inte enbart militärt utan även att bryta ned samhällets motståndskraft genom att försvåra vardagsliv, offentlig förvaltning och ekonomisk verksamhet. ¹

Trots detta fortsatte Ukraina att fungera. Elförsörjningen återställdes gång på gång efter omfattande skador. Elektroniska kommunikationer upprätthölls även under intensiva angrepp. Livsmedel distribuerades, betalningssystem fungerade och stora delar av näringslivet fortsatte sin verksamhet under mycket svåra förhållanden. Detta skedde inte enbart genom statliga insatser utan genom ett nära samspel mellan offentliga aktörer och privata företag. ²

Den ukrainska erfarenheten illustrerar därmed en central princip för moderna samhällen: statens motståndskraft är nära kopplad till den privata sektorns förmåga att upprätthålla samhällsviktiga funktioner. I många länder, däribland Sverige, ägs eller drivs en betydande del av den kritiska infrastrukturen av privata aktörer. Energiförsörjning, elektroniska kommunikationer, transporter, handel, finansiella tjänster och stora delar av livsmedelsförsörjningen är beroende av företag som verkar på marknadsmässiga villkor men vars funktion samtidigt är avgörande för samhällets säkerhet. ³

Denna artikel analyserar därför inte näringslivets stöd till Ukrainas militära försvar. Fokus ligger i stället på hur privata företag bidrog till att upprätthålla det civila samhällets funktioner under ett högintensivt krig och vilka lärdomar detta ger för utvecklingen av Sveriges civila försvar.

Det civila försvaret är beroende av näringslivet
Under lång tid har forskning om samhällssäkerhet betonat att moderna samhällen kännetecknas av ett ömsesidigt beroende mellan offentliga och privata aktörer. Staten ansvarar för lagstiftning, styrning och säkerhet, medan stora delar av den operativa kapaciteten finns hos privata företag. Detta gäller särskilt inom energi, transporter, telekommunikationer, finansiella tjänster och livsmedelsförsörjning – sektorer som samtidigt utgör grundläggande samhällsfunktioner. ⁴

Även Sveriges totalförsvarsplanering bygger på denna utgångspunkt. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB, numera Myndigheten för Civilt försvar, MCF) framhåller att ett fungerande civilt försvar förutsätter ett nära samarbete mellan offentliga aktörer och näringslivet. Företag ansvarar i dag för stora delar av den infrastruktur och de försörjningskedjor som samhället är beroende av, vilket innebär att deras kontinuitetsförmåga blir en central del av den nationella motståndskraften. ⁵

Ukraina utgör därför ett ovanligt intressant fall. Landet har under flera år tvingats omsätta dessa principer i praktiken under förhållanden som saknar motstycke i Europa sedan andra världskriget. Kriget fungerar därmed som ett empiriskt stresstest av hur väl offentlig–privat samverkan fungerar när samhällsviktiga funktioner utsätts för återkommande angrepp.
Samhällsresiliens handlar om funktion – inte enbart om skydd
Begreppet resiliens har under de senaste två decennierna blivit centralt inom forskning om krisberedskap och civilt försvar. Med resiliens avses inte enbart förmågan att motstå en störning utan också att snabbt återhämta sig, anpassa verksamheten och fortsätta leverera samhällsviktiga funktioner trots omfattande påfrestningar. ⁶ En gammal slogan som passar bra här,Adapt, Improvise and Overcome. Ett dynamiskt och evolutionärt civilt försvar blir mer resilient och tvingar en motståndare att hela tiden utveckla sina metoder för att kunna nå samma effekt som tidigare.

Ur detta perspektiv blir näringslivets roll särskilt tydlig. Ett energibolag bidrar inte enbart genom att producera elektricitet; dess betydelse ligger i förmågan att snabbt reparera skadad infrastruktur och återställa leveranser efter angrepp.

Ett telekommunikationsföretag bidrar inte endast genom att tillhandahålla mobiltelefoni utan genom att säkerställa att kommunikation mellan myndigheter, sjukvård, företag och allmänhet fungerar även under extraordinära förhållanden. På motsvarande sätt handlar livsmedelsföretagens betydelse inte enbart om produktion utan om att upprätthålla fungerande försörjningskedjor när transportvägar, lager och distributionssystem påverkas.
Resiliens blir därmed en fråga om kontinuitet och snabb anpassning av samhällsviktiga funktioner snarare än om fysisk robusthet i enskilda anläggningar. Denna syn präglar i dag såväl OECD:s analyser av kritisk infrastruktur som Europeiska unionens arbete med resiliens och skydd av samhällsviktig verksamhet. ⁷

Ukraina visar att näringslivet är en del av det civila försvaretEn återkommande slutsats i internationella analyser är att Ukrainas motståndskraft inte enbart kan förklaras av statliga myndigheters agerande. Den privata sektorn har visat en anmärkningsvärd förmåga att anpassa verksamhet, återställa produktion och upprätthålla leveranser trots återkommande störningar. Världsbanken konstaterar att den privata sektorn varit avgörande både för att begränsa de ekonomiska konsekvenserna av kriget och för att skapa förutsättningar för återhämtning och framtida återuppbyggnad. ⁸

För Sveriges del är detta en viktig iakttagelse. Ett modernt civilt försvar kan inte organiseras enbart genom offentliga myndigheter. Samhällets motståndskraft bygger i hög grad på privata aktörers förmåga att fortsätta leverera el, transporter, elektroniska kommunikationer, livsmedel och finansiella tjänster även under mycket svåra förhållanden. Frågan är därför inte om näringslivet ska ingå i det civila försvaret, utan hur denna samverkan bör organiseras innan en kris eller ett väpnat angrepp inträffar.

I nästa artikel analyserar vi hur Ukrainas energisektor, telekommunikationer och logistikföretag lyckades upprätthålla samhällsviktiga funktioner trots omfattande angrepp mot den civila infrastrukturen.

Fotnoter

1.    United Nations, Protection of Civilians in the Armed Conflict in Ukraine, återkommande rapporter 2022–2025. 
2.    World Bank, Fourth Rapid Damage and Needs Assessment (RDNA4), 2025. 
3.    OECD, Infrastructure Policy Review of Ukraine, 2024. 
4.    OECD, Recommendation on the Governance of Critical Risks, 2014. 
5.    MSB, Handlingskraft – Handlingsplan för ett stärkt civilt försvar samt vägledningar om näringslivssamverkan. 
6.    OECD, Boosting Resilience through Innovative Risk Governance, 2014. 
7.    Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2557 om kritiska entiteters motståndskraft (CER-direktivet). 
8.    World Bank, Ukraine Rapid Damage and Needs Assessment (RDNA4), 2025.